honestlyme

Det är så jobbigt nu... Ingen verkar förstå hur jag egentligen mår.. Är så sjukt nervös...

Vill verkligen inte detta...

---

Jag begär inte mycket av folk men man kan väl i alla fall visa att man bryr sig.. inte ens det... Nä i en stund som denna finns det till och med dom som är så fruktansvärt elaka så hälften hade vatt nog..

Var på röstprovskontroll idag... Har någon frågat hur det gått, någon frågat hur jag mår nu när dagen närmar sig, någon som frågat någonting... NÄ... Just nu har jag sån avsky till allt... Jag har alltid funnits där för andra men när det nu blivit min tur att stå under allt, finns där någon som stöttar mig då...

---

Jag är så fruktansvärt rädd för hur utgången ska bli, sover dåligt, mår piss för tillfället... Saknar motivation för att genomgå detta...

---

Idag frågade jag hon som gjorde undersökningen på mig hur mycket hon visste om sjukdomen... Hon har tidigare jobbat även på endokrinologen så var väldigt insatt...

Jag frågade henne om man kan få en personlighetsstörning i samband med denna sjukdom.. Till svar fick jag att det är klart att man kan.. Denna sjukdom handlar ju generellt om hormonrubbningar och vilken idiot som helst kan ju 1+1...

Man kan bete sig på ett sätt som man tidigare aldrig gjort, men kan må på ett sätt som man aldrig tidigare gjort och känslor och sinnen är i full gungning...

Hon berättade det jag nu länge trott var mitt fel..

---

Jag har istället fått stå ut med påhopp, kränkningar och en massa annat pga denna jäkla sjukdom...

Hon sa också att det försvinner men det kan ta en tid efter operationen innan det gör det...

---

Det är nu man vet var ens riktiga vänner finns, de är nu man ser bevis på vem som stöttar en tillbaks när man väl själv drabbas av något...

Så inget ont som inte för något gott med sig...  Är så arg för tillfället, så frustrerad, så ledsen och så maktlös...

Vill verkligen inte opereras...

Så mycket som hänt...

---

Alla symptom, alla biverkningar, alla sinnesförändringar och alla tårar... Detta gör så ont, mer ont än någon tycks förstå...

Biverkningarna som jag gått och går igenom:

Tappar hår

Darriga händer

Kraftigt förhöjd puls

Svettningar

Hormonrubbningar

Viktnedgång

Muskelmassan har försvunnit

Min hals är enormt svullen

Rastlösheten

Mina syn har försämrats

Mina ögon har blivit utåtstående

Oro

Hostar

Svårt och andas emellanåt

Hjärtklappning

Gråter jag gör det fruktansvärt ont i halsen

Rädsla

Sömnsvårigheter

---

Jag tog från dag 1 - 11 tabletter om dagen är nu nere i 7 tabletter om dagen.

Ska nu RESTEN AV MITT LIV gå på tabletter!

Har tagit över 1400 tabletter de senaste månaderna... Jag som max äter 2 panodil vid huvudvärk...

---

Nu börjar mitt liv fyllt av tabletter, utan fler barn och allt annat som ännu är ovisst...

---

Jag önskar så att någon förstod vad det är jag går igenom... Hur ont detta gör, hur jobbigt detta är, vilken oro jag känner just nu...

Men när man väl behöver någon då finns dom inte där... Alla gånger jag varit deras axel... Fy för..

---

Nu sitter jag och Emma och myser i soffan, har ätit pasta och köttfärsås, borstat tänderna och tittat på film.. Nu ska Emma nanna och mamma filar henne i håret... Är så glad och tacksam att jag har henne!

---

*Ledsen*